Vägvisning är även ett viktigt verktyg för att styra trafiken till specifika målpunkter efter mest lämplig rutt. Detta skapar i sin tur effektiva resor och ett robust trafiksystem.

Det finns ett antal aspekter som väger in i vad som ska vägvisas, och hur detta ska ske. Vägvisningen är reglerad av lagar och regler som bestämmer vad och hur vägvisning ska ske, till exempel Trafikförordningen (SFS 1998:1276) och Vägmärkesförordningen (SFS 2007:90).

Utöver lagar och regler är det behovet av vägvisning till specifika målpunkter som styr vad som ska vägvisas. Kommunen har alltid rådighet över detta på det egna vägnätet och bestämmer vilka målpunkter som har behov av vägvisning. 

Om en målpunkt anges i vägvisningen måste skyltningen vara konsekvent. Målpunkten ska då vara med i vägvisningen vid varje vägval från första vägvisning till målpunkt. Detta innebär en stor belastning på systemet och Huddinge kommun är därför restriktiva med antalet målpunkter som vägvisas.

I första hand är det geografiska målpunkter och allmänna inrättningar med viktiga samhällsfunktioner som vägvisas. Målpunkter som räknas till denna kategori är till exempel vara sjukhus, centrum eller kollektivtrafik.

Vägvisningssystemet följer en vägvisningshierarki där vägvisningen först sker till en ort, vidare till lokala mål inom orten (som till exempel centrum eller andra allmänna inrättningar), och till slut till mindre specifika målpunkter som har behov av vägvisning.

Huddinge kommun har tagit fram ett dokument som anger vilka principer som gäller för hantering av vägvisning för biltrafik på det kommunala vägnätet.

Hantering av vägvisning av biltrafik i Huddinge kommun